Svartsjöviken

 Svartsjöviken är ett populärt rekreationsområde vid Svartsjö slott som erbjuder besökare naturupplevelser och möjlighet till återhämtning. Området är också en viktig lokal för många rastande och häckande fåglar.

För att förstärka områdets natur- och rekreationsvärden genomfördes ett omfattande samverkansprojekt i Svartsjöviken mellan åren 2000 och 2015. Bland annat restaurerades strandängarna runt viken och en vandringsled och ett fågeltorn anlades. Projekt Svartsjöviken valdes år 2008 ut av Naturvårdsverket till ett av de mest lyckade projekten inom de lokala investeringsprogrammen, LIP.


Svartsjövikens värden

Svartsjö slott är ett populärt besöksmål och en vandringsled ger besökare möjlighet att gå runt hela viken. Svartsjöviken är också ett populärt promenadområde för boende i närheten och ett omtyckt område bland fågelskådare, inte minst tack vare den vackra naturen och fågeltornet.

De betade strandängarna och vassarna runt Svartsjöviken har ett rikt växt- och djurliv. På strandängarna växer bland annat av kärrvial, kärrspira, sumpmåra, kärrstjärnblomma, kråkklöver, kärrtistel, fackelblomster, kärrbräken, kärrsälting och en mängd olika starrarter. I vassbården hittas arter som gul svärdslilja, vattenskräppa, vanlig igelknopp, vattenmärke, sprängört, slokstarr, jättestarr, smalkaveldun och säv.

Området har ett rikt fågelliv med arter som rördrom, vattenrall, brun kärrhök, ormvråk, skäggmes, skäggdopping, sothöna, småfläckig sumphöna, gräsand och knölsvan. Grågås och sädgås rastar ofta på jordbruksmarken vid viken på sin väg till och från sina häckningsområden i norr. Några andra exempel på rastande fågelarter som man kan få se i området är fjällvråk, brushane, tofsvipa, ljungpipare, grönbena, knipa, vigg, brunand, bläsand, stjärtand, storskrake, småskrake, storspov och rödspov.

 

Projekt Svartsjöviken

 Mellan år 2000-2015 pågick ett samverkansprojekt för att bevara och förstärka Svartsjövikens höga natur- och rekreationsvärden. De som medverkande i naturvårdsprojektet var Ekerö kommun, Statens fastighetsverk, Stockholms stad, Svartsjö kriminalvårdsanstalt, lokala jordbrukare, Svartsjö byalag, Mälaröarnas Naturskyddsförening, Mälaröarnas Ornitologiska Förening, Sundby dikningsföretag m fl. Projektet finansierades av de olika intressenterna samt med statliga medel från de lokala investeringsprogrammen (LIP) och senare även från den lokala naturvårdssatsningen (LONA).

En del i projektet gick ut på att minska övergödningen i Svartsjöviken och på så sätt hejda igenväxningen. För att minska utsläppen av näringsämnen från Sockarbydiket till Svartsjöviken anlade man ett tre hektar stort översilningsområde. Växtligheten på översilningsytan tar upp mycket av näringsämnena och genom att skörda dessa växter kan man sedan få bort näringsämnena ur systemet.

För att öka den biologiska mångfalden och göra Svartsjöviken mer attraktiv för besökare restaurerades omkring 35 ha våtmarksbete. För att återställa de gamla kulturmiljöerna öppnades igenväxande strandängar upp med hjälp av markbearbetning och borttagning av vass. Det restaurerade området sköts idag på traditionellt sätt genom slåtter och bete. En viktig effekt av betet är att vassen hålls tillbaka på grunt vatten så att en så kallad blå bård bildas där änder och vadarfåglar kan söka föda.

De naturbetade områdena ökar inte bara den biologiska mångfalden utan ger också en öppnare landskapsbild med ett förhöjt rekreationsvärde. Svartsjövikens attraktivitet för besökare förstärktes ytterligare genom att man uppförde ett fågeltorn och anlade en vandringsled runt viken. I anslutning till fågeltornet och vandringsleden sattes även informationstavlor om naturen upp.

 

Ett av Naturvårdsverkets goda exempel

 De lokala investeringsprogrammen är en av Sveriges största miljösatsningar någonsin och pågick mellan år 1998-2002. Naturvårdsverket valde ut de tio procent mest lyckade projekten inom investeringsprogrammen som goda exempel och projektet i Svartsjöviken var ett av dessa.

Naturvårdsverkets motivering till utnämningen var att restaureringen av våtmarksbeten vid Svartsjöviken har lett till både en ökad biologisk mångfald och utveckling av ny teknik samt att samarbetet mellan kommunen, lantbrukarna, närboende, markägare och föreningar har ökat förståelsen och skapat ett gemensamt intresse för landskapets fortsatta utveckling.

Positiva effekter av projektet:

  • Förbättrad vattenkvalitet
  • Ökad biologisk mångfald
  • Rikare fågelliv, fler häckande och rastande arter
  • Utveckling av ny teknik
  • Förbättrade rekreationsmöjligheter

 

Naturvårdsverkets hemsida om projektet